Äldrevården är en komplex verksamhet. Så är även politiska utfästelser som ofta krockar med verkligheten.

Brukarundersökning
Dels har stadsledningskontoret gjort en brukarundersökning som genomfördes v. 43-48, 2009. Målgruppen var samtliga personer på vård- och omsorgsboendet i Stockholms stad som drivs i egen regi, på entreprenad eller genom privata avtal med staden. Dels har SvD granskat äldreomsorgen. Stadsledningskontorets brukarundersökning omfattade den sociala delen. Som t. ex. bemötande från personalen, om den äldre fick komma ut i friska luften när den ville, aktivitet, hur maten smakade, om måltiderna var en trevlig stund på dagen o.s.v. Svarsfrekvensen var 54 % Resultat ska därför tolkas med stor försiktighet. 11  % hade svarat på frågorna helt själv. Övriga med hjälp av anhöriga /gode man eller någon annan.Det som de flesta, fyra av tio, klagade över var att de inte fick komma ut i friska luften tillräckligt ofta. Men det kräver bemanning och resultatet visar att här finns ett missnöje, säger professor Mats Thorslund vid Äldrecentrum. 

SvD:s granskning
SvD har under jan. 2010 granskat äldreomsorgen i Stockholms kommun för år 2009. Det är bra att en tidning gjort en granskning men det blir en något omvänd turordning. Det borde vara politikerna som i första hand granskar kommunens egen verksamhet. Under 2009 gjordes ett sjuttiotal Lex Sarah-anmälningar om brister i äldreomsorgen i Stockholms kommun. Allt från Bengt som larmade personalen 13 gånger utan att få hjälp till Erik, som svag och medtagen efter en sjukhusvistelse, behövde tillsyn minst fyra gånger under natten. Men på morgonen upptäckte vårdbiträdet, som tjänstgjort nattetid, att hon gått till fel person – vid fem tillfällen – under natten.
    Den fråga som bör ställas, utöver hur rutinerna fungerade, är: Borde Erik, svag och medtagen, fått en plats för återhämtning, en korttidsplats några dagar eller under en vecka? Inte minst utifrån att han var i behov av så många nattliga och dagliga besök. Men prioriteringarna är idag är hårda för de äldre mellan de allt tätare turerna mellan sjukhuset och hemmet. Korttidsplatser (tidigare benämnt korttidsboende) är en snårig vårdform, svår att överblicka.

Redovisning till nämnden
Det var genom SvD:s granskning som vi politiker fick kännedom om ett 70-tal Lex Sarah-anmälningarna i staden under 2009.  Vid Lex Sarah-anmälningar eller då det annars brister i vården av äldre borde det kontinuerligt komma redovisning till äldrenämnden. Det är svårt att vara delaktig i omsorgen och ha politiskt ansvar om de äldre, om man inte vet vad som händer.
    Därför behövs nu kontinuerliga rapporter om äldrevården i staden. Det behövs också redovisning av hur många korttidsplatser som det finns. Såväl som hur många som nekas en korttidsplats, t.ex. som avlastning för anhöriga eller mellan de äldres allt tätare sjukhusbesök till och från hemmet. Redovisningen bör finnas i Paraplysystemet.

Brister inom demensvården
 Länsstyrelsen i Stockholm och Socialstyrelsen har gjort en granskning av kompetensen inom omsorgen och vården av personer med demenssjukdom. Brister i flera avseenden förekom. Totalt har 13 demensboenden granskats och fokus har legat på att undersöka verksamheternas kompetensförsörjning och kompetensutveckling. Bl. a. framkom att man sällan tog hänsyn till att vård och omsorg av personer med  demenssjukdomar kräver specifika kunskaper. Stödet till personalen var i många fall bristfälligt.  Den dokumentation som ska göras enligt socialtjänstlagen och patientdatalagen var bristfällig i de flesta av verksamheterna. Tydliga styrdokument med uppföljningsbara och mätbara mål saknades ofta. Mer om undersökningen finns på Granskning av demensboenden i Stockholms län