Hon tyckte det var för dyrt med femtusen i månaden för en etta med toa i trappuppgången. När hon skulle ta ner gardinerna inför flytten föll hon ut genom fönstret och hamnade på sjukhus. När hon kom hem hade, för henne, viktiga saker slängts av socialen. Böcker, fotografier m.m. Och julklapparna till de två döttrarna.

Vad säger man – om detta verkligen är sant?

När ett hem försvinner, t.ex. genom brand brukar de drabbade säga att fotografier och album är det värsta att förlora. Instämmer eftersom det inte går att ersätta. Annika förlorade tydligen sina fotografier också.  Socialen: ”Våra tjänstemän slänger aldrig bort klienternas tillhörigheter, men det är inte bra om hon upplever det så”. Ibland förefaller soc maktfullkomlig och ofelbar. Och det är vårt allra yttersta skyddsnät. Det är inte bra.