Omhändertagandet av de två barnen i Mark är förmodligen det mest suspekta och maktfullkomliga  i sitt slag i modern tid. Upprinnelsen var att socialförvaltningen i Mark, med stöd av de S-politiker som då hade makten i socialnämnden, på ett kuppartat sätt tog barnen från fosterhemmet. Här en kort sammanfattning av bakgrunden. 
    Men den här artikeln handlar om det som skedde utöver själva omhändertagandet. Den dolda agendan. Ibland diffusa uttalanden, ej adekvata  uppgifter i akter, förtal.  Smutskastning,  som efter hand spritt sig till bloggar och tidningarnas kommentatorsfält när det gäller fostermamman. Det är inte allmänheten i gemen som skriver nedlåtande, flertalet stödjer fostermamman i hennes kamp. 
    Det är  sammanhållna grupper och enskilda som, anonymt, ibland öppet,  har uppträtt nedlåtande  mot fostermamman. Vissa anonyma ha verkat mycket insatta i  socialtjänstens interna frågor, Delar av socialförvaltning, nämnd, och socialchef bidrog till den negativa attityden för att, som det verkar, dölja egna misstag. Eller gav vika för starka krafter.
   I inslaget nedan ställs f.d. socialchefen, Magnus Andersson, inför frågan om varför han skrev till fosterhemmet att de inte borde träffa barnen. Ett icke tidigare offentligt dokument. Han mumlade något om att det var inte alls bra. Sen säger han att det fanns många olika viljor i detta ärende. För eller emot. Det var alltså inte barnens bästa det handlade om. Nu har det kommit en ny tf. socialchef. Han säger att det är barnens bästa det handlar om. Han, delar av socialförvaltning och nämnd ifrågasätter om barnen alls behöver träffa sina första fosterföräldrar. Ny chef, gamla tankar. Här Magnus Andersson  
     Det handlar också   om handlingar som ännu inte utlämnats till fostermamman. Bo Edvardsson, specialist i utredningsmetodik, granskade nyligen ett annat fall i Mark. "(...) Omedelbart och utan kostnad skall  allt material lämnas ut till den det berör", samt "Rättelse skall införas", skrev Edvardsson.

Bjästafallet
Våren 2010 våldtogs en 14-årig flicka av en 15-årig pojke på en skoltoalett i Bjästa utanför Örnsköldsvik. Pojken dömdes i både tingsrätten och hovrätten för våldtäkt mot barn. Men trots en fällande dom utsattes istället flickan för smutskastning och kränkningar och tusentals människor tog på internet parti för pojken. Det var  en okunnig mobb som fick okontrollbart bränsle. När det hela började var det ingen som förmådda att sätta stopp för det.  
    I Markfallet var det  – och är –  en  sofistikerad  utstuderad och stark grupp med anhängare  som  ligger bakom. Varifrån fick de sitt bränsle? Vem styrde det hela?
   I Uppdrag Gransknings program säger  bl.a. en socialarbetare att man fick signaler om att fostermamman inte var bra för barnen. Så inleddes det hela. Signaler. Diffusa antydningar. En  handläggare,  som inte ens besökt familjehemmet sa att hon ändå kunde bilda sig en uppfattning.  
    Den dåvarande S-ordföranden i socialutskottet svarade  på reporterns frågor angående en närståendes kriminalitet. Vad skiljde sig egentligen det inslaget från det som fostermamman, och många andra, senare bloggade om?  Det borde också uppmärksammats i domstolarna. Främst Kammarrätten och av advokat Jörgen Olson.  
   Nästan  2 år efter omhändertagandet  i Kammarrättens dom, Mål-nr 2268 sidan 23, återkommer samma anspelningar, från Gryning Vård AB.  Barnen blev oroliga inför umgänget med fosterhemmet. Är det, underförstått, fostermammans fel?  Eller  beror det på att Gryning Vård får en svindlande ersättning för dessa barn? Över tid miljonbelopp.  Men såväl Socialstyrelsen som senare också delar av Marks socialnämnd ansåg att fosterhemmet var bra. Vad säger Hermansson idag?  På vilken sida står han? Skall barnen få umgås med de personer som de saknar och som de betraktar som sina föräldrar? 

Den fällande bloggen
Efter omhändertagandet började fostermamman blogga om situationen. Sidan 18 i Kammarrättens dom. Jag har inte sett vad fostermamman bloggat om. Det är borta liksom även vissa av hennes antagonisters hetskaste inlägg. Inte heller professor Anders Broberg hade, enligt Kammarrättens dom, sett inläggen på bloggen. Hur kunde då de båda domstolarna bedöma hur allvarligt fostermammans bloggande var? Var fanns Marks socialnämnds advokat, Jörgen Olson?   
   Men fostermamman var inte ensam bloggare i denna fråga. Vissa bloggare reagerade över det olämpliga omhändertagandet i förhållande till närståendes och släktens levene och vandel. Bennie Åkerfeldt heter en person som varit mycket aktiv. Åkerfeldt är förmodligen den  som lagt ut flest negativa kommentarer om fostermamman. Han ansåg även att fosterfamiljen röjt den biologiska mamman identitet och vistelseort genom att lägga ut bilder på nätet. Detta tillbakavisar fostermamman i sina brev på Nyhetsverket. En annan aktiv nätaktivist är Susanne Svensson. Både Svensson och Åkerfeldt verkar för länge sen passerat gränsen för vad som borde betraktas som åtal.I kommentarsfälten till tidningsartiklar i ämnet tilltog efterhand ryktesspridning och smutskastning av fostermamman. Det verkade organiserat. Som i Bjästa-fallet. Fast värre.   

Fostermamman –  ett tabubelagt ämne 
En riksdagsledamot JO-anmäldes av S-ordföranden i Marks socialutskott eftersom riksdagsledamoten,  liksom många andra, kritiserat sättet som omhändertagandet genomfördes på. Men riksdagsledamoten beskylldes också för att ha tagit parti för fostermamman samt talet nedlåtande om Marks kommun och den biologiska familjen. JO la ner ärendet. Alla som på något sätt gett sitt stöd till fostermamman när det gäller det felaktiga omhändertagandet har fått en reprimand.  
   Ann Hjertén, S, som skrev under pappret med omplaceringen, anklagade fosterfamiljen för lagbrott i pressen. Hjertén sa att fosterfamiljen gjort något som orsakat omplaceringen men som aldrig skulle komma fram. Ett klassiskt exempel. Vi vet men sekretessen lägger hinder i vägen. Men Socialstyrelsen fann inga skäl som orsak till omplaceringen. Hela konceptet förefaller gå ut på att fostermamman skulle framställas som syndabock, samarbetssvår och ha en nedlåtande syn på den biologiska mamman.  Det behövs förändringar.  
   En ledamot i socialnämnden, S, var t.o.m. med i en facebooksgrupp vars främsta uppgift var att verka för att barnen inte skulle få komma tillbaka till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man då som politiker när man  i en nämnd som ska ta ställning  i samma ärende?   

 S-medlemmar tog avstånd.
Slutsats: Socialdemokratin lever farligt om de låter politiker som vice ordförande i socialnämnden i Mark vara ambassadör för Socialdemokraternas  politik. 
   En annan S-politiker skrev på sin  blogg: ”Stackars, stackars  barnen i Mark." Hon  tog avstånd från sina partikollegor i Mark. Men hon tvingades stänga ner sitt kommentarsfält p.g.a. nätaktivister.
   I mitten  av november förra  året polisanmälde en ledamot i socialnämnden vissa tjänstemän på  socialförvaltningen i Mark som varit  inblandade samt vårdföretaget Gryning Vård AB. Det blev inget åtal.  Se text under ”Bristande rättsäkerhet vid omhändertagande av barn”.  

Samarbetssvårigheter - ett "planterat" begrepp
Det är förmodligen inte främst den biologiska mamman som drivit begreppet ”samarbetssvårigheter”   Det fungerade ju bra i Vara. Det kommer troligen från de tjänstemän och politiker som  stod för omhändertagandet. Samt Gryning Vård som tjänar storkovan på barnen. Begreppet ”samarbetsvårigheter” används ofta av socialtjänster när problem uppstår som ett "planterat" begrepp. Och nästan omöjligt att bevisa motsatsen.
   Egentligen är både den biologiska mamman och fostermamman offer för tjänstemäns och vissa politikers maktfullkomlighet och dåliga omdöme  vid omhändertagandet. Den biologiska mamman är socialt utsatt.  Fostermamman är utsatt eftersom hon inte har någon juridisk  röst  Men de som får betala högsta priset är de två barnen. 
  I Kammarrättens  dom står att "Samarbetet med det nuvarande familjehemmet fungerar mycket  bra. Barnen är väl förberedda när de ska träffa henne. Det är ett bra familjehem. Barnen är rena och snygga och sover bra på nätterna. De har det bra där tills vidare. Men har den biologiska  mamman träffat det nya familjehemmet?
    Den biologiska mamman har skyddad identitet, få vet var hon bor. Hennes barn är skyddsplacerade, vilket innebär att barnen ska vara skyddade från sin vårdnadshavare så att denna inte vet var de bor eller  kan söka upp dem. Gryning Vård står för umgänget mellan mor och barn. Det innebär att den biologiska  mamman och fostermamman såväl som nya fosterhemmet,  har få, om ens några kontaktytor. Hur kunde då fostermamman så anses som samarbetssvår? 
    I  de båda domstolarna löpte fostermammans bloggade, samarbetsproblem samt att den biologiska mamman  känt sig kränkt, som en röd tråd genom rättegångarna. Var fanns barnperspektivet ? Varför intog  den biologiska mamman nu denna roll?  Vad fick den biologiska mamman för löfte om hon anklagade fostermamman för samarbetssvårigheter? Skulle hon då få vårdnaden eller kraftigt utökat umgänge om alla barnen? Från Vara socialtjänst framtonade dock en annan bild av fostermamman och umgänget med den biologiska mamman. Dessutom är frågan om Raynar Person, den biologiska mammans advokat, följde de etiska  reglerna. 

Etiska regler inom advokatkåren
Är inte detta, som det förefaller, utstuderade och välorganiserade angrepp värre än  det implusiva, aggressiva och oorganiserade i Bjästadfallet? Om det dessutom sker under myndighetsutövning och med politiker inblandade?  Två personer har ofta förekommer med nedsättande kommentarer på nätet om fostermamman.  Det är Susanne Svensson och Bennie Åkerfeldt. 
   Patrik Nyberg skrev på Newsmill att bloggarna gick in sent i diskussionen om Mark. ”Under lång tid tystade hatiska nätaktivister de röster som behövt höras för att barnens röst skulle kunna nå ut. Hatets röster försvarade socialtjänstens agerande (…)”  

Advokat Jörgen Olsson anmäld
Advokaten som skulle företräda kommunen och fosterfamiljen var frånvarande stora delar av rättegången. Socialnämnden ville nu att de två  fosterbarnen i Mark skulle  tillbaka till fosterfamiljen. Socialnämnden, som inte hade någon företrädare i Förvaltningsrätten, förlorade målet. Kommunens hantering av den rättegången fick kraftig kritik och när ärendet nu skulle upp i nästa instans Kammarrätten fanns återigen stark oro för hur advokaten kommunen anlitat förberett ärendet. Anmälan mot advokat Jörgen Olsson               
   Åkerfeldt & Svensson  och nätaktivister talar bara om fostermamman. Inte om barnen. Inser  inte dessa  att barn  utvecklar en  nära och känslomässiga relation till dem som finns nära dem under deras första år i livet?  
    Enligt uppgift intensifieras nu umgänget med den biologiska mamman i syfte att hon ska få hem de barn hon inte haft i sin vård sen barnen var 11 månader respektive 1 månad. Idag är barnen 6 och 7 år gamla. Ska de flytta en gång till? Hur realistiskt är det att mamman ska ta hand om sju barn ? Hon fick i slutet av 2011 ytterligare ett barn. Vilket hem kommer barnen under sin uppväxt att uppleva som sitt? Ett sjätte och nu ett sjunde barn har den biologiska mamman i sin vård.  

Trotsar Kammarrätten
Fosterföräldrarna har, enligt uppgift endast fått träffa barnen två gånger sen Kammarrättens dom, 2011-10-17. Hur upplever barnen frånvaron av sina psykologiska fosterföräldrar? Barnen måste tro att de svikit dem. Vad säger den biologiska mamman till barnen om fosterföräldrarna? Vad säger man i det nya fosterhemmet? Vilken hemsk situation befinner sig inte dessa barn i som redan flyttat flera gånger? Tre fosterhem samt den biologiska mamman många rörelser mellan olika boendeformer efter omhändertagandet 2009.  Barnen måste förhålla sig neutrala till alla parter, när de egentligen behöver kärlek, trygghet, lugn och ro. 
     I Kammarrättens dom står att barnen gjort sin första grundläggande anknytning till det första fosterhemmet. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med fosterföräldrarna i deras hem, står det i domen. Men barnen har inte bara gjort sin första grundläggande anknytning hos fosterföräldrarna. De ser dem också som sina föräldrar. Enligt en dom i Europadomstolen skall då den relationen likställas med relationen mellan biologiska föräldrar och deras barn. Med andra ord så bryter man i Mark mot FN:s barnkonvention som säger att man inte får sära på barn och deras föräldrar.
    Marks socialnämnd går nu tvärt emot Kammarrättens dom.  Nu skall istället barnens behov av fosterföräldrarna  utredas och om barnen  överhuvudet taget har något behov av de psykologiska  föräldrar de lärt känna som sina föräldrar. Det handlar alltså inte längre om när fosterföräldrar och barn skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget. 
   Trots att domen är tydlig skall det alltså utredas igen. Utredning och förhalning har fortlöpande pågått i detta ärende. ”Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort,” skriver fostermamman på sin blogg. Och nu har en ny tf. socialchef tillsatts. Han har redan uttalat sig. 
   Den ledamot, S, som tidigare ingick  i ett  Facebookgäng vars syfte var  att barnen inte skulle få återvända till första fosterhemmet  och som var delaktig i det felaktiga beslutet om omhändertagandet,  sitter nu som ledamot  i Marks socialutskott. Därmed har hon ett stort inflytande över barnens fortsatta umgänge med det fosterhem som hon och hennes S-kolleger hela tiden konsekvent har motarbetat. Tar hon och nämnden ansvar för barnen enligt Kammarrättens dom?