Att människor slutar älska varandra eller väljer att separera av olika skäl är kanske inte så ovanligt. Men i kölvattnet av separationer följer ibland vårdnadstvister med olika grader av komplikationer. De största förlorarna i samband med vårdnadstvister är barnen. Alla barn bör ha rätt till både sin mamma, pappa och släkt. Gemensam vårdnad borde tillämpas i högre grad. Även närstående, som mor- och farföräldrar drabbas. Ibland försvinner halva barnens släkt.

Familjerådgivningen viktig
Det är viktigt att se över hur vårdnadstvister kan lösas för att barn inte ska råka illa ut. Barn som, förutom förändrade familjeförhållanden, också ska behöva se och höra när föräldrar tvistar. I ett mycket tidigt skede bör föräldrarna erbjudas kvalificerad medling som alternativ för att undvika en påfrestande process i domstolen. Men redan här uppstår ofta problem. Familjerådgivningen, som skulle kunna erbjuda ”första hjälpen” har i en del kommuner höjt avgiften rejält. Genom politiska beslut.  

Det andra problemet är att det oftast är pappan som får flytta ut och mamman och barnen bor kvar i hemmet. Pappans situation som förälder försämras då ofta snabbt. Han måste söka sig en ny bostad. Denna kanske inte är belägen i närheten av barnens bostad.  Bostaden kan vara en nödlösning som inte ger barnen samma trivsel som hemma. Om tvisten är infekterad försvåras pappans situation ytterligare beroende på vad mamman säger till barnen. Socialtjänstens roll när det gäller inställningen till även pappan är därför viktig.

Kanske blir det lagändring
Det är sedan länge känt att papporna i många fall är förlorarna i vårdnadstvister. Beror det på att flertalet socialsekreterare är kvinnor? Eller på att samhällets inställning är att pappor har svårt att ensamma klara föräldrarollen?  Som t.ex. att ge barnen mat, kamma håret ordentligt och skicka dem rena och fina till dagis och skola? Det är synpunkter som har framställts.  

Många mammor, ibland fattiga och trötta, har det svårt vid separation. Det finns pappor som inte tar sitt ansvar eller inte vill umgås tillräckligt med sina barn. Men det finns också mödrar som  förtalar papporna på felaktiga grunder och  sedan får ensam vårdnad. – Tyvärr ser det ut så i våra familjerätter och domstolar, säger Yvonne Andersson, KD. Nu är kanske en lagändring är i sikte för pappors vårdnadsrätt.

Barbro Westerholm (FP) har en fallbeskrivning i motion 1996/97:L402. Bakgrund: Barnens mamma dog. En ny kvinna kom in i bilden. Då fick morföräldrarna inte träffa barnbarnen. Socialnämnden ville inte gå vidare till domstol med hänsyn till sambons hot att lämna familjen om morföräldrarna träffade barnbarnen  och umgänget då kunde uppfattas som uppenbar kränkning av familjens suveränitet. Att gå via socialnämnden är uppenbarligen ingen lösning på problemet, skrev Westerholm.  Mor- och farföräldrars umgängesrätt med barnbarn. 

Unik och viktig dom
I mars 2011 avgjordes en  unik och viktig dom för far- och morföräldrar. Bakgrunden till domen var att den nu 6-åriga flickans pappa – som levde separerad från mamman – avled strax efter flickans födelse, 2004. Det fanns ett beslut sedan tidigare att barnbarnet skulle få umgås med farföräldrarna, men tydligen så fungerade detta beslut inte så bra. Därför begärde socialnämnden i flickans kommun  att tingsrätten skulle fastställa umgängesrätten i en dom.

Mamman överklagade domen. Men Hovrätten över  Skåne och  Blekinge slog fast att  farföräldrarna får umgängesrätt med sitt barnbarn. De ska träffas sista helgen i månaden. Enligt hovrätten är det viktigt för flickan att hon kan lära känna sin avlidna pappa genom hans föräldrar och övrig släkt. En unik dom kan man tycka men som borde vara tillämpbar för fler anhöriga. Varför mamman nekade dottern umgängesrätt med sina farföräldrar är inte känt.

I förarbetena till föräldrabalken, som ändrades 2006, framgår att just far- och morföräldrar är den grupp av släktingar som man i umgängestvister särskilt ska ta hänsyn till. Denna dom är en stor seger för far och morföräldrar. Men också för alla barn som nu kan få  rätt till umgänge med en av deras föräldrars närmaste släktingar. Även efter att föräldern avlidit.